Alltså herregud vad snabbt tiden går nu för tiden :s det är skrämmande!

Om 2 månader (typ) fyller min BEBIS 1 år..!?!? Hur gick det till??? Det var ju inte längesen jag låg där med värkar var galen på barnmorskorna som vägrade ta ut honom med sugklocka eller kejsarsnitt då jag var helt slut och bara ville gå och duscha!
Jag minns det som om det vore igår! Så vaddå att det är 10 månader sen..???

Men jag kan erkänna att det gått så pass lång tid iaf att jag "glömt" smärtan och kan tänka mig gå igenom samma sak en gång till!   
Skulle inte vara helt fel med ett HELsyskon till Leon :)...men vi får se! ;)

Sen är det så kul med en annan sak...
Min sambo har ju då 3 barn sen innan...1 pojke och 2 flickor. Den minsta har alltid varit sådär att hon ska kramas och pussas och säga att hon älskar mig och såna saker...den stora flickan har varit lite grann men ändå lite mer reserverad...och eftersom hon varit det och jag även känt att hon inte riktigt vill släppa in mig så har jag låtit henne vara eller hur jag ska förklara...jag har låtit henne komma till mig helt enkelt!

För lite mer än en vecka sen kom den stora flickan hem tillsammans med en kompis och de hade varit i affären och köpt blommor till mig och jag blev jätteglad! Så stod det på ett kort som jag fick med att de var till mig för att jag var så snäll mot dom :)
Kändes jättekul att höra...och speciellt när det kom ifrån henne som jag inte varit helt säker på att hon ens velat att jag ska bo här med dom...
Men så på kvällen denna dag när det var dags för sängen frågade hon om jag ville komma in och säga godnatt till henne, det gör jag ju varenda kväll men hon BAD mig komma in...och jag stoppade om henne och hon frågade om jag kunde krama henne. Jag blev jätteglad! Sen den dagen har jag fått krama om henne varenda kväll när hon ska sova :)
Och så ibland händer det (bland annat ikväll) att när jag gett henne en kram och är på väg ut ur rummet säger hon: "Sussie..! Jag älskar dig! Sov gott!"
Åh vad härligt det känns!
Hon och jag har kommit varandra mycket närmre...även att vi varit rätt nära innan med men inte alls på detta sätt...svårt att förklara men...ja...det är inte lätt att komma in i en familj där det finns barn och sen bli accepterad och respekterad. Jag kommer in och ändrar om i deras liv och jag förstår att det var jobbigt i början!
Den största (grabben) minns jag att han kunde säga till sin pappa att han önskar att allt var som vanligt (dvs innan jag kom in i bilden).
Han hade svårt att acceptera att jag ville att de skulle gå och lägga sig en viss tid varje kväll, dels för att orka upp till skola och dels för att vi vuxna skulle få lite ensamtid innan vi skulle lägga oss.

Jag har haft det skittufft att komma in och känna mig som en i familjen...nu ett tag har jag väl gjort det men ännu mer NU när stora flickan kommit mig så nära som hon har gjort :)
Jag tycker det är jätteroligt!

Berättade för henne ikväll att i morron ska vi ha myskväll och beställa pizza och se film och så för på fredag ska de till sin mamma, vilket de är alla helger så vi har typ aldrig myskväll med dom eftersom det är skola och så när de är här...så i morron sa jag till gubben att jag vill beställa pizza (då även sambons "bonusson" kommer), och hon blev så glad! :)
Så det ser jag fram emot :)

Nu kom min gubbe in och barnen ligger i sina sängar så nu ska vi ha lite egentid och se på Efterlyst!
Jag ville egentligen bara berätta hur glad jag är för detta jag just skrev iaf! :D
Ha en underbar kväll!

Kram på er! <3