Hallå där! 

Efter 3 1/2 år är jag nu tillbaka igen! 
Mitt liv är helt annorlunda nu än sista gången jag skrev.

Tex: 

• Sommaren 2017 flyttade jag och min familj till ett hus på landet...
• Januari 2018 utbildade jag mig till Nagelteknolog och började mitt arbete som nagelteknolog direkt efter att min utbildning var klar :)
• Juli 2019 tog jag över salongen jag arbetade på och är nu salongsinnehavaren 
• Augusti 2019 gifte jag mig med min man som jag varit tillsammans med sedan 2012
• 2020 utbildade mig inom både sugaring, lashlift och browlift och utför alla dessa behandlingar på min salong 

Detta var lite av det positiva som hänt under tiden jag varit ifrån bloggen...men allt är inte positivt i mitt liv.
Till en början handlade den här bloggen om min viktresa...var därför jag startade den ifrån början. kampen mot ett sundare liv och ett bra mående.

Jag sökte för mitt psykiska mående för ett par år sen och började äta antidepressiva mediciner.
Till en början tyckte jag att de hjälpte och jag mådde iaf lite bättre än jag gjorde utan dom, men min man sa åt mig att jag blivit "konstig" sen jag började äta dom och det fick mig till slut att sluta med medicinen och jag gjorde det tvärt och utan att rådfråga läkare...Jag tyckte det gick bra och kände inget av att jag slutade med dom...förrän typ en månad efter...då sa det PANG och jag mådde värre än någonsin!

Jag drog ut på att söka för det igen men så i början av detta år sökte jag för mitt hemskt dåliga psyke som bara gick ner mer och mer och till slut kände jag att jag måste göra något åt detta.
Bland annat hade jag gått upp MASSOR i vikt på ganska kort tid...
Fick en tid hos min läkare som tog en massa prover på mig och ringer upp mig väldigt snart och berättar att jag i princip inte har någon som helst ämnesomsättning...att min kropp suger åt sig precis allting jag stoppar i mig vilket gjort att jag gått upp så mycket...

Jag fick sätta in levaxin som är för sköldkörteln och äter en rätt hög dos av detta. 
Jag har nu ätit det i typ 10 månader och det har inte hänt nåt speciellt med vikten...jag går inte ner men heller inte upp mer vilket jag är glad för...
Nu har jag bokat in mig hos dietisten och ska dit i morgon för att se om jag kan få råd och hjälp och stöd för att komma ner i vikt.

Jag är GANSKA säker på att jag skulle må mycket bättre psykiskt om jag bara kom ner i vikten igen...

Fler viktopererade här inne som fått problem med sköldkörteln?
Skriv gärna till mig isf :)


Ska försöka skriva snart igen!
Ta hand om er!

...det är ju så det är här i livet..!

Ibland är livet på TOPP! Och ibland känns det som att allt bara är BOTTEN!
Min psykiska hälsa är väl lite sisodär just nu måste jag säga...jag försöker hålla huvet högt och inte visa hur dåligt jag mår vissa dagar...vissa dagar är helt OK! Och vissa dagar kan jag faktiskt känna lite lycka med...men ofta har jag VÄLDIGT svårt att känna den känslan...LYCKA! 
Jag önskar jag kände den oftare...jag börjar se ett ljus till att jag kanske kan få känna just LYCKA snart!

Det som får mig att känna lycka är ju förståss mina barn...och sen när jag sitter med våra nykomlingar...våra valpar...DÅ kan jag koppla bort saker och bara va för en stund...

Jag är väldigt väldigt stressad, har svårt att koppla av och släppa tankar på alla måsten och blir väldigt lätt irriterad :(

Jag skyller väldigt mycket av mitt mående på boendet...att jag inte trivs...
Jag tänker ofta på i somras -när vi var hemma hos min mamma i Kalmar...jag var en helt annan människa, både mot barnen, gubben och mig själv...
Jag skrattade, skämtade, lekte, stojjade och var LYCKLIG!
Åååh jag vill bara tillbaka till den känslan...den personen jag var då...eller DÄR!
I Kalmar har jag alltid kunnat släppa tankar och problem...jag har alltid mått bra där nere och alltid fått ångest när det närmar sig hemgång...men det fick jag visserligen innan jag bodde i den här lägenheten med...jag trivs så bra där nere...alltid gjort!

Men jag vill kunna känna på samma sätt även här hemma!
Vi fortsätter kolla efter annat boende men än så länge har vi inget hittat...jag har mina krav och jag vill INTE bo i lägenhet! Inte ha nån granne vägg i vägg utan jag vill bo i ett hus...grannar har jag gärna men det ska vara ett fristående hus med tomt mellan nästa hus!

Gubben jobbar och jobbar och jobbar och jag är ofta ensam med alla barnen...det är tufft att hinna med allt som ska göras...de har läxor och annat med skolan, lämnas och hämtas på dagis/fritids osv. Allt tar ju tid! Ofta hjälper jag till med läxor medan jag lagar mat och då tror de inte att jag lyssnar trots att jag gör det, samtidigt kommer resterande barn och frågar/berättar/tjatar/bråkar om nåt så jag måste ta dom oxå samtidigt...men jag gör så gott jag kan!

Denna vecka jobbar jag varenda dag!
Måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag, lördag och söndag!
Jag kommer vara totalt klippt slut på söndag kväll...

Jag skulle så gärna vilja åka utomlands med gubben...bara han och jag! EN VECKA bara! Bara för att få komma bort, återhämta sig, vila och njuta lite...men jag har ingen barnvakt/hundvakt...så det går inte! :(
Men en utomlandsresa planeras iaf för hela familjen...hoppas bara NÅN kan ta våra hundar då...annars skiter det sig det med :/

Jag måste fixa mig för sängen nu...är så trött men har så svårt att slappna av och komma till ro...
Längesen (som vanligt) sen jag uppdaterade bloggen, men känns skönt att få skriva av sig lite ibland faktiskt! :)
Men nu försöka sova lite! Klockan ringer 5 och ska upp senast 5.20 så nu säger jag GONATT!

Ta hand om er!

Nu är det ett tag sen jag skrev igen...det är den där tiden som inte räcker till...
Jag önskar att dygnet hade en sådär en 5-6 timmar till så jag hann göra mer!

Det är VÄLDIGT mycket jobb för oss nu...gubben och jag ses typ ALDRIG känns det som :/
Det som är positivt är ju att man inte tröttnar på varandra...men samtidigt så hjälper det inte min psykiska hälsa...
Jag är ett kontrollfreak! Har jag inte kontroll blir jag stressad...jag är HYPERSTRESSAD typ JÄMT!
Dygnet kanske inte hade behövt fler timmar som jag önskar...om jag bara kunde koppla av ibland..?
Frågan är bara HUR ska jag kunna koppla av..? Jag kan inte sätta mig ner och bara sitta...jag MÅSTE göra nånting hela tiden...den gången jag kopplar av då lägger jag mig i sängen -och då somnar jag! Typ BUMS!

Ikväll när jag slutade jobbet så får jag stressen direkt...var tvugen att åka till gubbens jobb och hämta vår ena hund, sen hem och hämta två barn på dagis och två barn på fritids...
Jag kände att jag orkar inte stressa med att ställa mig och laga mat ikväll så vi beställde från pizzerian...snabbt, smidigt och gott och barnen blir glada!

Efter maten gick jag för att lägga Evelina och in kommer Moa och säger att det ryker ur diskmaskinen och det luktar konstigt...går ut i köket och det luktar bränd plast...motorn i diskmaskinen...så nu får jag diska för hand! :(
Kul kul kul! Bläää! Avskyr att diska! Och den här årstiden får jag så torra händer så det svider i dom även när jag inget gör så det blir jättekul att stå och diska för hand! Eller inte!

I morron blir det att gå upp igen och skicka iväg barn till skolan...
Funderar på om vi ska hämta gubben på jobbet när han slutar och ge oss iväg en sväng och handla...men får se om jag orkar...

Veckan har varit rätt jobbig från och till...igår hade jag en dipp och mådde PEST! Jag och sambon satt och pratade länge och jag bara satt och tjöt...
Varför kan jag inte släppa på kontrollen..? Släppa gammalt och bara leva i nuet..? Det låter så enkelt på vissa...de rycker på axlarna och säger "det där är gammalt nu! Det var DÅ!" och då kanske det bara gått en timma sen nåt hände...för mig kan det gå ÅR och jag kan inte släppa saker...
Hela hela tiden går jag och planerar i huvet...allt ifrån vad man ska ha för mat i morron till vad barnen ska få i julklapp till vad man ska hitta på nästa vecka till semestern nästa sommar...min hjärna vilar ALDRIG! Den går på högvarv hela tiden och jag blir helt yr av alla tankar som far genom huvet...

Har jag planerat en dag och det inte blir som jag planerat -rasar hela min värld...det kan ta hela dagen för mig att komma till mig själv igen för jag bara grubblar och känner mig misslyckad.
Om jag lagar mat och misslyckas -rasar min värld och jag känner mig som den sämsta i hela världen...
Mitt humör är inte det bästa som ni kanske förstår..?

Jag städar och plockar och fixar och donar hela tiden för att hålla igång och försöka koppla bort tankarna...men till och med nu när jag skriver stömmar det tankar i huvet hela hela tiden...

En arbetskamrat påminde mig om att det är första advent på söndag...hade jag INGEN koll på alls! Jag blev jätteglad och kände att åååh! Jag får julpynta! Jag hoppas det går som jag vill med det för då är jag lycklig!
Jag ÄLSKAR julen! Jag ÄLSKAR att köpa julklappar! Jag ÄLSKAR baka! Jag ÄLSKAR alla förberedelser! I december ska jag ha lite julstress! Det hör till! Men misslyckas jag faller min värld!

Mitt kontrollbehov har ju gjort att jag inte vill ha hjälp med nåt...jag ska själv! JÄMT! Jag vill inte ha hjälp för jag vill på MITT sätt!
Jag avskyr när sambon har städat bland mina saker...jag vill veta var mina saker är och de ska ligga precis som jag lämnade det! 
Var sak har sin plats och jag ser direkt om nån varit på nånting...då går jag och rättar till det så det står på MITT SÄTT!
När jag lyssnar på mig själv om det jag nu skriver så känner jag att jag ÄR SKADAD! Nästan sjukligt betéende...
Jag vill inte ha det här kontrollbehovet! Jag vill kunna släppa saker och överlåta ansvaret på nån annan men jag kan inte!

Ska sätta mig själv på prov på söndag tänkte jag...
Jag julpyntar ALLTID själv! I helgen ska bonusbarnen till sin mamma, jag ska passa på att julpynta då...men jag har lovat dom att få hjälpa till att klä granen (JAAA min gran kommer upp till första advent!).
Jag VET att jag kommer stå och säga åt dom var de ska hänga kulorna och allt...men jag ska försöka att de får göra det själva...jag VET att jag kommer plocka om när de klätt klart granen...men jag ska försöka att låta bli!

Nu är jag TRÖTT! Ska se om man kan ringa sambon som jobbar dygn och säga godnatt...sen blir det att krypa ner...jag kommer somna snabbt!

Ta hand om varandra!
Puss och kram

Jag har så länge velat ta tag i mitt bloggande igen men jag har ALDRIG tid :(
Men nu tar jag mig en liten stund och bara sätter mig och skriver så fingrarna flödar över tangenterna...
Jag har saknat det här med att få skriva av sig...även att kanske ingen läser/bryr sig/förstår så känns det ändå bra för en annan att man får skriva av sig...

För mig har det blivit väldigt väldigt mycket den senaste tiden...ibland brister jag i gråt och bara känner att "Nej jag orkar inte det här mer!" men så får man samla nya krafter och ta tag i allt igen...
Det kanske låter som att jag klagar om saker och tycker väldigt synd om mig själv men så är det inte...det enda jag försöker med är att folk ska ha lite förståelse för vissa saker.

Jag menar - Vi har fem barn...det finns de som inte klarar med ETT barn! Tre av barnen har läxor man ska hinna med, ETT av barnen har sin problematik och diagnos, ETT av barnen har vi tänkt göra en utredning på då vi misstänker nåt på hen med...vår minsting är VÄLDIGT beroende av närhet och man ska helt (om hon får bestämma) vara i famnen hela tiden. 
Vi har som alla andra vanliga vardagssysslor att göra såsom städa, diska, laga mat, tvätta, handla, ja och allt såntdär och sen jobbar vi båda två!
Sen har vi våra två älskade hundar som man måste hinna med oxå!
Så sånt där som att sitta och slappa till TV:n mitt på dagen...sånt kan man glömma här!
Har jag tur kan jag få se lite på TV på kvällarna när barnen lagt sig, men OFTAST somnar jag efter 10 min för man är så trött!

Som ni vet lider jag även av panikångest vilket inte gör saker och ting lättare för mig...
Jag har peroider då jag mår väldigt väldigt dåligt...jag kanske inte alltid berättar hur jag faktiskt känner om ni frågar, utan jag försöker vara trevlig och vill helt enkelt inte stå och förklara allt. Så istället säger jag att det är "OK!". Men inom mig mår jag inte alls ok...kanske inte ens lite ok utan rent av SKIT!

När jag har de här dipparna så vill jag bara bli lämnad ifred! Jag orkar inte vara social! Jag vill inte svara på alla frågor om vad och varför och hur mycket och när...
För mig blir det bara tjat och jag känner bara att jag inte pallar med!

Jag vill kunna skriva av mig UTAN att alla frågar "menar du mig..?" OM ni tar åt er så kanske ni ska ta er en funderare istället om det verkligen KAN vara ni jag syftar på..!
Men mår jag dåligt -snälla respektera det! 
Jag har mycket att göra och mycket i huvet så jag kan inte ha daglig kontakt med alla! 
Vill jag ha kontakt så tar jag kontakt!

Gud jag känner på mig att jag kommer få så himla många frågor från folk nu efter de läst detta men snälla bara repsektera mig!
Det här inlägget är för att jag ska få skriva av mig! Ett EGOINLÄGG helt enkelt! Tänker inte på nånting annat än MIG SJÄLV för en gångs skull! Och ni ska veta hur jävla skönt det känns! Jag sätter alltid mig själv i sista rummet för familjen kommer först! Men nu skriver jag OM MIG! MINA känslor! Ingen annans! BARA MINA!


Nu ska jag gå vidare...
Vi är några på jobbet som gett oss in i en utmaning...vem som kan gå ner mest på två månader...
Vi vägde in oss den 29/9 och sen dess har jag tappat 5.5 kg :D
Känns helt underbart eftersom jag inte tappat mina gravidkilon sen jag fick min sista älskade lilla flicka <3
Jag vill ner till det jag vägde innan jag blev gravid med henne och då har jag ca 10-12 kg kvar att gå ner...jag kommer inte klara det tills vi ska väga oss igen tror jag inte men jag SKA ner dit! Det har jag bestämt mig för och jag vill komma ner dit innan nästa sommar då jag vill åka utomlands och kunna visa mig i bikini :p
Så det är mitt mål!

Sambon och jag kör lite LCHF. Vi håller oss borta från kolhydrater och äter naturliga fetter. 
Sambon har med gått ner en 3-4 kg så är rikigt stolt över honom :)

Vi letar hus att hyra...vi bor alldeles för trångt och jag vantrivs så in i norden och har gjort ända sen jag flyttade hit så jag MÅSTE hitta nåt annat snarast!
Så nån som läser detta och bor i Östergötland...hör gärna av er! ;) Helst ej Norrköping men mot Mjölbyhållet är helt ok! :p

Nu har jag fått skriva av mig och gjort en nytt inlägg ÄNTLIGEN! Så nu ska jag återgå till mitt! 

Ta hand om er!

...nu har jag bott här i den här lägenheten i snart 4 år...
Det är en lägenhet som jag sa från början att jag VÄGRAR flytta till! När jag väl gick med på att flytta in sa jag att det får bli tillfälligt för det här kommer ALDRIG bli mitt hem..!

NU -nästan 4 år senare bor jag kvar i samma lägenhet...vantrivs så in utav helvete ärligt talat och som jag sa redan innan jag flyttade in -Det här kommer ALDRIG bli mitt hem!
Jag har verkligen försökt med ALLT! Jag gör om, jag har målat om nära på vartenda rum i lägenheten (alla utom det Fabian har och klädkammaren), jag gör om igen, jag rensar, gör om igen, köper nya möbler, kastar gamla möbler, rensar ut igen, gör om och byter rum...men INGENTING hjälper!

Jag letar efter ny bostad till mig och min familj...det är svårt att få tag på nåt kan jag lova...det bästa för oss skulle ju vara ett hus men att hitta ett hus att hyra är väldigt väldigt svårt!
Svarar man på en annons på blocket får man ju aldrig några svar ens vilket jag tycker är skitdåligt!

Men nu har jag bestämt mig för att börja göra en flyttrensning av lägenheten...så nu är jag i full gång...har nu i två dagar rensat ut köket...har ett par skåp kvar nu bara som ska rensas, packas, städas, kastas och sen är det dax för nästa rum vilket blir antingen hallen (städskåpet) eller klädkammaren!
Moa och Mira har hjälpt mig att springa till affären och frågat efter bananlådor och nu har jag lite kartonger som jag kan packa ner sånt man aldrig använder men ändå vill spara...
Så det som är bra med detta och meningen är att jag ska ha rensat ut det mesta och packat "mycket" inför en ev flytt, så den dagen vi får ett nytt boende så är det inte jättemassor att rensa eller packa!
I detta hem finns så himla mycket SKIT så jag kommer inte hinna rensa allt på en uppsägningstid.
Så det enda jag vill ha att rensa egentligen vid flytt är MÖBLER!
Som Fabians rum vill jag typ inte ha med mig nånting alls ifrån! Hans rum kastas nära på allt i möbelväg och han får nytt!

Jag planerar och förbereder så mycket jag bara kan och mina händer är helt förstörda av allt vatten och medel jag utsätter dom för.
Tvättar så ofta händerna både hemma och på jobbet så jag har så ont och förut hade det till och med gått hål på mig :( men nu är jag insmord och har det rätt ok om händerna igen :D

Ikväll har gubben jobbat men trots det så har jag hunnit med att fixa lite grann iaf i köket och efter maten badade jag alla barnen en i taget och fixat för sängen!
Men nu när gubben kom hem vaknade både Leon och Evelina så nu försöker jag få Leon att somna om här hos mig samtidigt som jag skriver och hör lilla Evelina gnälla till lite då och då i "barnvakten" jag har...men hoppas hon somnar om..!

Snart får jag med SOVA (hoppas jag)!
Ta hand om varandra
Puss och kram

Ojojoj så ofta jag uppdaterar bloggen nu för tiden...eller INTE!
Jag har så jäkla mycket att göra hela tiden så jag hinner inte med nånting längre...inget som handlar om mig själv alltså...

Min tid går ändå med jobb och familj och djur ;)
Jag har en (för tillfället) sjuk liten 6 månaders bebis, en trotsig 2½ åring, en trotsig 6 åring, en envis 8 åring och en 13 åring med diagnoser och så jobb och valpar på det...och sen har vi satt ut annonser på gubbens reptiler och terrarium och många kommer och handlar så nu är det snart tomt! :p 
Men allting tar sin tid och så nåt sätt ska man hinna med hemmet i allt detta med...kanske inte så konstigt att man alltid hamnar sist i planeringarna då..? ;)

Men SNART får jag komma bort en dag från allt och bara rå om mig själv...får se hur det går för mig att släppa kontrollen då...
Jag ska åka till Ullared och handla julklappar en hel dag...åker antagligen redan dagen innan så blir lång tid ensam för gubben med alla barn :s
Ska se om jag kan få tag på en lånebil nånstans för det blir jobbigt för både honom ensam med alla 5 barn och för mig med mitt kontrollbehov...

I morron är det dax för psykologen igen...förra läxan klarade jag ganska bra...denna läxan har jag med skött, förutom EN gång! Och då var det för att gubben inte hade tid...

Jag får läxor som ska försöka få mig att släppa på kontrollen...att jag inte ska behöva ta på mig ALLT!
Så förra gången hade jag "hårförbud", jag fick inte borsta eller sätta upp tjejernas hår utan Roger skulle borsta det eller Moa och även uppsättningar skulle de klara själva utan min hjälp...jag fick inte gå in och ta över och jag fick inte lägga mig i alls hur det gjordes eller nåt sånt...
Jag skötte mig med det där att inte borsta...men jag hade svårare med det där att inte lägga mig i :p jag sa hela tiden att "borsta underhåret med" eller "nej det där duger inte borsta mer" osv osv...
Läxan denna gång är "duschförbud", jag har alltid hjälpt tjejerna att duscha håret...Moa har så himla långt och tjockt hår så hon har svårt att själv få det genomsköljt och sen är det svårt för henne att få ur allt schampoo och balsam...men det har jag INTE fått göra nu...det har varit lättare att avstå faktiskt...jag hjälpe Mira att duscha EN gång och det var när hon skulle på höstfest i skolan och Roger höll på med annat...då duschade jag henne, men annars har jag inte gjort det utan det har de fått göra själva eller Roger fått hjälpa till med :)
Är lite nervös över vad nästa läxa är...är rädd att det ska vara att jag inte får ringa från jobbet och kolla upp så saker blir gjorda :/ det stegt är jag INTE redo att ta!

Den här veckan har jag inte fått några panikångestattacker medan jag fick 2 st förra veckan och då 2 dagar i rad...

Igår var jag och Fabian och hade lite egentid med varandra...vi åkte och handlade skor, han fick ett par till vintern och ett par till idrotten i skolan för det hade han inga...sen hittade han nånting i en annan affär som han ville ha så det fick han med...sen gick vi och köpte en massa lösgodis på Maxi (billigt) och sen köpte vi kompostgaller och sen hem...

Idag har vi städat och fixat lite här hemma, byggt en valphage i Moas rum där småttingarna kan springa runt :)
Men de får ännu sova i valplådan...ett tag till funkar det innan de blir för stora ;)

Idag har vi haft den första familjen som tingat valp här :)
Så första valpen är nu tingad! 
Vi måste se till att få ut en annons här nu så fort som möjligt...men det är ju som sagt mycket att göra så vet inte hur vi ska få ihop tiden...men vi får försöka få ihop nåt nu i dagarna...
Ska även uppdatera deras blogg lite oftare...men det är svårt att hinna med det med...

Huvudsaken är att vi sköter barnen och djuren! Så ser jag det! ;p

Nej nu sa jag duscha och sen ska jag krypa ner!
I morron psykologen och sen jobb resten av dagen! *phu*

Natti!

Som ni alla vet så har jag haft det rätt tufft nu ett tag...
Drabbats av panikångest och börjat gå hos en psykolog...

Nu ska jag berätta en väldigt privat sak som hände för ca en vecka sen...
Jag har varit VÄLDIGT nere...gråtit mycket, varit arg nära på hela tiden (förutom när jag är på jobbet eller iväg nånstans). 
Och så en kväll låg jag och min sambo och pratade i sängen och det hade varit en djävulsk dag för mig...så vi pratar om att flytta isär...
Jag kände INGENTING! I vanliga fall skulle jag bli skitledsen om han skulle ta upp en sån sak...men nu kände jag absolut ingenting utan kände mer "FAN så skönt!"
Morgonen efter när han vaknat till och barnen gått till skolan frågade jag honom om jag skulle sätta mig och kolla efter ett nytt boende. Sambon svarade med att säga att han var trött igår men att han tycker det är så tråkigt att jag inte blir glad för saker som gjorde mig glad förr...att när han berättade saker för mig som borde göra mig glad så känns det som att jag rycker på axlarna och typ inte bryr mig ett dugg!

Jag började gråta och berättade för honom att precis så som han formulerade sig är en av frågorna på papprena om nedstämdhet som jag fått fylla i flera gånger hos läkaren...och förklarade för honom att jag VET ju om att det är så och att jag nu sökt hjälp för det för jag mår inte bra av att ha det såhär heller!
Då kom han fram och gav mig en kram och han berättade för mig hur mycket han älskar mig och att han ska göra ALLT han kan för att underlätta det för mig hemma. Han ska ta på sig ännu mer ansvar än han redan gör med barnen...och han ska hjälpa mig med hemmet när jag jobbar...han ska även gå upp på mornarna och hjälpa mig väcka alla barnen, han brukar nämligen alltid gå upp SIST!

Sen dess har det varit mycket bättre här hemma...jag har mått bättre, inte varit lika arg, inte lika ledsen och haft mer energi att göra saker..!
Jag har gjort om lite här hemma...köpt en "nytt" (begagnat) skötbord som man sätter på spjälsängen, storstädat HELA lägenheten, totalrensat källarförråden och KASTAT MASSOR!!!
Jag har märkt upp alla barnkläder som jag ska ha med mig på barnmarknaden som kommer snart...

Jag har kommit fram till att så länge jag är igång hela tiden hemma så mår jag rätt så bra! Men jag får inte sätta mig ner och inget göra...då kommer tankar och jag mår mindre bra...

Om 1-2 veckor kommer våra älskade hundar få tillökning...ÄNNU MER JOBB!
Men ska samtidigt bli himla roligt! :p
Vi har för lite mer än en vecka sen fixat en valplåda åt Iza där hon ska ligga och ta hand om hennes små valpar <3
Jag bara hoppas SÅÅÅ att förlossningen kommer ske på en sen kväll/natt när barnen sover och jag är ledig dagen efter så jag kan vara med och hjälpa Iza om hon behöver mig...
Det är ju hennes första kull så man vet ju inte hur hon reagerar...

I morron ska jag ha en HELDAG med gubben och våra 2 gemensamma barn och bara mysa och umgås!
Vi ska åka iväg en sväng sa vi med och shoppa lite :p

Ikväll har jag suttit och uppdaterat vår månadsbudget och det ser väldigt bra ut! :) 
Jag leker lite lyxfällan samtidigt ;) min sambo har en del skulder (tyvärr) men jag har fixat och betalat av MASSOR åt honom...inte för mina pengar nu utan för VÅRA! Vi har gemensam ekonomi så ALLA pengar vi får in är VÅRA!
Jag tycker det är jätteroligt att se skulderna sjunka! När jag gjort klart budgeten visade jag den för Roger och han tyckte det såg jättebra ut han med! :D
Jag bara drömmer mig bort till den dagen han är HELT skuldfri...fan vad gött det ska bli! :p

Så bra jag har mått denna vecka har jag inte mått på länge!
Minns inte när jag mådde såhär bra senast och då är det ändå inte helt på topp...men om man jämför med veckan innan så har jag mått SKITBRA!

På måndag efter jobbet ska jag till psykologen...jag har inte gjort läxan än som jag fick av henne...den blir svår att göra nu när jag mått så pass bra :/
Men det är la bara positivt antar jag :p

Nu hoppas jag gubben är klar i duschen så vi kan se en film...så jag med får se lite av den innan jag somnar...brukar hinna se mellan 5-30 min innan jag sover...hänt att jag somnat till förtexten med till filmer och då tycker gubben att jag är HIMLA tråkig ;) HAHA!

Ha en bra kväll!
Puss och kram på er!

...jag undrar när man bara ska få VA! Slappa är ett ord jag knappt vet vad det är längre...

För 4 år sen var jag singel...jag bodde ensam med mina 3 katter i en liten etta, studerade och hade ganska mycket fritid då jag kunde göra vad jag ville och kände för att göra!
Sen träffade jag min (idag) sambo...han hade 3 barn plus en bonusson...Hans liv var just då väldigt rörigt då han låg i skiljsmässa och pga hans röriga liv blev det väldigt struligt även för mig då det blev mycket bråk pga att jag kom in i hans liv...mer än så behöver jag inte skriva här och nu...

Efter ca 7 månader tillsammans flyttade jag in hos min sambo och hans 3 barn + hans bonusson som fortfarande bodde med honom. Så jag gick från ensam och in en stor familj på 4 barn...
Det dröjde heller inte länge förrän jag blev gravid...vi fick en UNDERBAR son! 
Efter en tid flyttade bonussonen hem till sin bio pappa men hälsar fortfarande på här ett dygn i veckan :)
2 år efter att vår son föddes fick vi även vår älskade dotter...

Så man kan säga att jag på 3 år och 3 månader gått från ensam till att bli 5 (ibland 6) barnsmamma...
Detta har självklart varit en rejäl omställning för mig...det säger ju nästan sig själv...
Jag är en kontrollmänniska och perfektionist och kan bli väldigt arg om nån ändrar på nåt som inte passar mig (i mitt hem menar jag då).
När jag bodde ensam i min lilla etta hade jag för det mesta väldigt fint och välstädat hemma...men med 5 barn och både hundar och katter så är det genast lite svårare...
Pga att man har så pass många barn med och i de åldrarna som man har så hinner man inte med så mycket som man skulle vilja...

Vi har en 13-åring med diagnoser som kräver myckt tid på flera olika sätt...
8-åringen har läxor som ska hjälpas till med
6-åringen är väldigt "speciell" eller hur man ska säga...och kräver sin tid
2-åringen är inne i en trotsålder och kan bli väldigt tidskrävande plus att han är så pass liten så man måste helt enkelt hjälpa honom med det mesta...
Och så har jag min bebis på 4 månader som ska matas och tas om hand hela dagarna...

Utöver barnen jobbar jag...från och med nu ca 72% per månad, jag har ett hem som jag vill sköta på MITT sätt...
Jag får många ggr höra "låt Roger sköta det", ja han gör det! Han är jätteduktig! Men för att det ska passa mig måste han göra på MITT sätt och det är inte lätt för honom att göra precis som JAG vill...
Så som ni kanske förstår så har jag väldigt väldigt svårt att hinna med allt som jag önskar att jag skulle hinna med! :(

Jag är VÄLDIGT noga med barnen så nu när sommarlovet är över och när jag börjar jobba kl 7 på morgonen väcker jag tjejerna kl 5,50 enbart för att se till så de får fina kläder på sig och är fina i håret innan jag lämnar lägenheten...sjukt jag vet! Men det är så jag är! Vill att barnen ska se välvårdade och rena och fina ut!
Pga mitt väldiga kontrollbehov ringer jag hem från jobbet vid 7.30 för att se så barnen är klara och redo att gå
till skolan och så de kommer i tid..!
Är det helg eller barnen lediga från skolan låter jag självklart barnen sova när jag åker så tidigt till jobbet men ringer hem och kollar läget ibland och säger då Roger att barnen är ute och leker måste jag kontrollera så han borstat håret på tjejerna och helst satt upp en enkel tofs men det gör han inte för det kan han inte säger både han själv och barnen...han säger att han borstat håret på dom men trots det blir jag arg när jag kommer hem och ropar direkt in barnen när jag ser dom och fixar håret på dom innan de får gå ut igen...

Pga att jag tar på mig ALLT ansvar med såna saker och vill ha koll på läget hela hela tiden, Roger tar naturligtvis med ansvar och tar hand om barnen och så, men mitt kontrollbehov har gjort att jag börjat må väldigt dåligt...
Har inte jag kontroll så får jag panik!
Så nu har jag sökt hjälp för mitt mående då jag känner att detta inte är hållbart längre...jag får ofta ett tryck över bröstet och blir VÄLDIGT VÄLDIGT arg, väldigt väldigt ofta :(
Men det var inte förrän Roger sa till mig att om jag inte lugnar ner mig kommer jag snart få en stroke som jag började fundera...Jag lever för mina barn! Jag vill att mina barn ska ha sin mamma kvar i många år till!
Då bestämde jag mig för att ringa och be om hjälp!
Jag har aldrig gillat vårdcentraler för jag har aldrig tyckt de tagit mig på allvar...men nu när jag sökte och berättade hur jag mår så tog de mig faktiskt på allvar och jag ska nu få hjälp! :)
Sen får vi se om det blir bättre...jag ska börja med att få prata med en psykoplog (jag själv som bett om), de frågade även om jag ville ha medicin men jag valde att avstå till en böjan och testa enbart talterapi och funkar inte det får jag ju lägga in medicinering med...

Efter en panikångestattack jag fick, jag fick ingen luft, jag kunde andas in men inte ut, och jag bara kände att jag måste få luft! Jag kan inte andas för det är för trångt så bestämde jag mig för att slänga ut en massa möbler...
Dagen efter kom min Linda hit och hjälpte mig fixa så jag kan andas i mitt rum...så nu har vi ingen soffa i detta hem...vardagsrummet är nu ett STORT sovrum till mig, sambon och vår dotter :)
Kändes som en befrielse att slänga ut en massa möbler! :)

Igår var jag iväg och shoppade en sväng och då mådde jag bra! :)
Jag handlade kläder till barnen och även lite till mig själv faktiskt! :)
Men så fort jag kommer hem så mår jag dåligt! :(
Känner mig typ aldrig glad så länge jag är inne i lägenheten...

I morron ska jag iväg en sväng på utbildning inom jobbet...skönt att ha syrran på samma arbetsplats så vi åker tillsammans på utbildning i morron :D

Nu efter det här inlägget kanske ni även förstår varför jag inte uppdaterar bloggen lika mycket som jag gjorde förr..?
Tiden till det finns inte! :(

Ta hand om varandra där ute!
Puss och kram på er