...är inte alltid det lättaste!

Jag planerar ALLT! Varenda dag har jag planerat i förväg...jag vet precis vad som ska göras och har jag planerat att göra en viss sak och det ändras så kan hela min dag vara förstörd!
Det blir typ kaos i mitt huvud...jag klarar inte av när ANDRA ändrar mina planer!

Igår sa jag och gubben att vi skulle ha en röjardag här hemma...vi skulle fixa iordning på möbler som står på fel platser och vi skulle storstäda, handla osv...
Vi är "barnlediga" (förutom vår gemensamma son) hela veckan men gubbens son skulle komma hem idag och det fick jag reda på för ett par dagar sen så det var med i min planering...men sen att vi fick hem en av hans döttrar med var INTE med i min planering och den förändringen kom PLÖTSLIGT och det klarar jag INTE av!
Mina planeringar gick i kras och jag blev som jag alltid blir när det blir ändringar i mina planer...stängde in mig med min son och skiter i ALLT!
Blev ingen städning idag, ingen röjning...möblerna står kvar på fel platser och jag har mått SKIT!
Det har INGET med barnen att göra egentligen utan att andra ändrar mina planer som redan var bestämda...det funkar inte för mig!

Det gick så pass långt att jag tog med mig min son och åkte hem till min syster för jag inte orkade med att vara kvar!
Ja kalla det att jag har problem, det tycker jag med! Det är skitjobbigt att ha det såhär!
Jag vet inte hur många gånger jag och min lillasyster blivit (jävligt) osams för att vi haft planer och sen ändras de...jag blir arg, ledsen, förbannad och det slutar med att jag sitter och inte gör nånting och bara mår SKIT!
Det är hemskt!

Nu är klockan lite drygt 23:30 och jag har fortfarande inte kommit tillbaka helt...jag är inte ett dugg social, pratar knappt, de enda jag typ pratar och umgås med är sonen och djuren...

Med detta inlägg kan jag ju förvänta mig en hel del kommentarer om att jag är knäpp på olika sätt men jag kände bara att jag var tvungen att skriva av mig...
Det är himla jobbigt att ingen riktigt förstår hur det är att ha det såhär heller...gubben VET att jag funkar såhär men ändå så blir det onödiga diskussioner kring allt när det väl inträffar och det gör att jag mår ännu sämre och blir ännu surare :(
Får hoppas att jag kommit tillbaka i morron...inte ens vågat planera morrondagen än...jag vet vad jag VILL göra men när gubben säger att vi gör si eller så i morron blir jag oxå bara arg och säger att jag inte kan planera morrondagen eftersom jag inte vet alls hur det blir än med tanke på hur det blev idag...

Planera planera planaera...det är typ det enda jag gör känns det som...men det är omedvetet som jag planerar...
Medan jag fixar disken planerar jag vad jag ska göra i morron eller nästa vecka...så jag planerar hela hela tiden medan jag gör andra saker...
Ibland är det jättebra, ibland inte lika bra då jag ofta blir stressad av det med...jag stressar alldeles för mycket!
Jag känner att jag har tagit på mig lite för mycket ansvar själv...jag gör typ ALLT här hemma...lagar mat, städar, tar hand om barnen, ser till att de är hela och rena...
Säger gubben nåt om att "Vi skulle behöva tvätta" (tex) då svarar jag "Jag har inte hunnit med det men jag ska ta det med!"...och då har han inte påstått det utan bara påpekat att vi skulle behöva...men jag tar på mig det!
Jag känner att det är JAG som SKA göra det och gör inte jag det så gör ingen det...jag är en som ska ha kontroll på ALLT!
Jag vet inte om jag är rädd att tappa kontrollen men jag vill att saker och ting ska skötas på MITT sätt!

Nu ska jag sluta skriva!
Nu har jag iaf fått skriva av mig lite...vill ni störa er på mig så gört! Som sagt så ville jag bara skriva av mig!