Ja det är nåt jag får ALLDELES för lite av nu för tiden...men när gubben jobbar dygn så får man ju passa på..!
Så jag HOPPAS verkligen att barnen somnar nu så jag kan sätta mig och titta på en bra film och bara få VA!

Så fort jag ser att barnen somnat ska jag ut en sväng med hundarna bara och sen se till så Fabian kommer in i en dusch innan han ska lägga sig sen är kvällen MIN!
Se en gammal film man sett miljoner gånger och som man kan både framlänges och baklänges men bara njuta av den ändå..! Det ser jag fram emot!

Förmiddagen var HEMSK här kan jag säga...jag hade en dålig dag och barnen var inte alls som man kunde hoppas på så jag ringde min syster och frågade om jag fick komma dit en sväng...
Fabian var hemma med hundarna och Mira skulle till en kompis så tog med mig småttingarna och Moa och åkte iväg...
När vi skulle åka hem gick Evelinas bilbarnstol sönder...bältena ville inte låsa sig, de gick förstora hur mycket man än drog åt så kom syrran på att en vi känner hade lagt ut en på försäljning...så kontaktade henne och frågade så den fanna kvar och gav ett snabbt bud och vi åkte och genomförde affären på stubinen så Evelina kan sitta säkert i bilen!

Sen hem och laga mat till barnen och duscha dom...Leon VÄGRADE så honom får jag ta i morron för jag orkade inte med den fajten ikväll kände jag...
Så nu får vi se om jag får min egentid som jag sett fram emot..! Eller om jag måste söva två barn som inte vill sova ;)

Ta hand om varandra!
Puss och kram!

...gud så skönt!
Ja det skulle man kunna tro...men gårdagen gick iett och var inte så slapp som jag hade hoppats på.

Gubben jobbade dygnspass, de tre stora barnen var hemma hos sin mamma och mina två små var på dagis medan jag jobbade.
Jag fick ha med mig en hund till jobbet och den andra var hemma hos barnens mamma :)
När jag slutat hämtade jag mina älskade barn på dagis, sen hem och hämta skötväska och välling och sen till ett par kompisar för att lämna av hunden och sen hem till pappa/morfar och äta tacos.
Där slappnade jag av en liten stund. Barnen var trötta och hängde på mig, men det kan man ju förstå efter att de varit hela dagen på dagis.
Efter vi hade varit hos pappa/morfar åkte vi och hämtade hunden hos mina kompisar igen, sen hem till barnens mamma för att hämta andra hunden och då blev ju hunden i bilen tokig och skällde och blev helt galen så hon väckte min dotter som somnat i bilen. KAOS!

Järnet hem och packade ur bilen, jag hade ju hoppats på att båda barnen sov så jag kunde bära upp dom och lägga direkt men ICKE!
Så fixade dom för sängen och la dom direkt och de somnade nästan direkt!
Då fick jag iaf lite lugn...men dröj
de inte länge förrän även jag somnade...

Natten har la varit sådär måste jag säga...Evelina vaknade och fick komma över i min säng...hon ska ju helst ligga på mig så kan inte röra mig, snart kommer även Leon och även han ska ligga nära så då sitter man FAST!
Ryggen värker för man inte får ligga i den ställningen man vill och sömnen är la lite sisodär med när man inte ligger bekvämt...men vad gör man inte för de små liven..?

Barnen vaknade mycket tidigare än vad jag hoppades men satte på tv åt dom och låg kvar och vilade...efter ett tag med lite bråk och mys om vartannat så somnade båda barnen om och jag vaknade av att gubben ringer och säger att han är på väg hem...

Gick upp och fixade barnen så de var klara när pappa kom hem och då klädde vi på oss och tog en promenad med hundarna ner till Cloetta och köpte lördagsgodis till barnen :p
Men bara till barnen!

Nu har gubben däckat och jag sitter här och bara skriver en massa ointressanta saker bara för att ha nåt att göra medan jag väntar på att han ska vakna. Hoppas han vill vara lite social med mig och barnen sen och att barnen vill somna skapligt ikväll så jag och sambon kan få lite ensamtid och bara få va...
I morron är det JOBB för mig igen...15 timmar...

Nej nu ska jag krypa ner hos gubben och se om han vill vakna...nu har han fått sova en stund faktiskt ;)
Ta hand om er!

Jag har så länge velat ta tag i mitt bloggande igen men jag har ALDRIG tid :(
Men nu tar jag mig en liten stund och bara sätter mig och skriver så fingrarna flödar över tangenterna...
Jag har saknat det här med att få skriva av sig...även att kanske ingen läser/bryr sig/förstår så känns det ändå bra för en annan att man får skriva av sig...

För mig har det blivit väldigt väldigt mycket den senaste tiden...ibland brister jag i gråt och bara känner att "Nej jag orkar inte det här mer!" men så får man samla nya krafter och ta tag i allt igen...
Det kanske låter som att jag klagar om saker och tycker väldigt synd om mig själv men så är det inte...det enda jag försöker med är att folk ska ha lite förståelse för vissa saker.

Jag menar - Vi har fem barn...det finns de som inte klarar med ETT barn! Tre av barnen har läxor man ska hinna med, ETT av barnen har sin problematik och diagnos, ETT av barnen har vi tänkt göra en utredning på då vi misstänker nåt på hen med...vår minsting är VÄLDIGT beroende av närhet och man ska helt (om hon får bestämma) vara i famnen hela tiden. 
Vi har som alla andra vanliga vardagssysslor att göra såsom städa, diska, laga mat, tvätta, handla, ja och allt såntdär och sen jobbar vi båda två!
Sen har vi våra två älskade hundar som man måste hinna med oxå!
Så sånt där som att sitta och slappa till TV:n mitt på dagen...sånt kan man glömma här!
Har jag tur kan jag få se lite på TV på kvällarna när barnen lagt sig, men OFTAST somnar jag efter 10 min för man är så trött!

Som ni vet lider jag även av panikångest vilket inte gör saker och ting lättare för mig...
Jag har peroider då jag mår väldigt väldigt dåligt...jag kanske inte alltid berättar hur jag faktiskt känner om ni frågar, utan jag försöker vara trevlig och vill helt enkelt inte stå och förklara allt. Så istället säger jag att det är "OK!". Men inom mig mår jag inte alls ok...kanske inte ens lite ok utan rent av SKIT!

När jag har de här dipparna så vill jag bara bli lämnad ifred! Jag orkar inte vara social! Jag vill inte svara på alla frågor om vad och varför och hur mycket och när...
För mig blir det bara tjat och jag känner bara att jag inte pallar med!

Jag vill kunna skriva av mig UTAN att alla frågar "menar du mig..?" OM ni tar åt er så kanske ni ska ta er en funderare istället om det verkligen KAN vara ni jag syftar på..!
Men mår jag dåligt -snälla respektera det! 
Jag har mycket att göra och mycket i huvet så jag kan inte ha daglig kontakt med alla! 
Vill jag ha kontakt så tar jag kontakt!

Gud jag känner på mig att jag kommer få så himla många frågor från folk nu efter de läst detta men snälla bara repsektera mig!
Det här inlägget är för att jag ska få skriva av mig! Ett EGOINLÄGG helt enkelt! Tänker inte på nånting annat än MIG SJÄLV för en gångs skull! Och ni ska veta hur jävla skönt det känns! Jag sätter alltid mig själv i sista rummet för familjen kommer först! Men nu skriver jag OM MIG! MINA känslor! Ingen annans! BARA MINA!


Nu ska jag gå vidare...
Vi är några på jobbet som gett oss in i en utmaning...vem som kan gå ner mest på två månader...
Vi vägde in oss den 29/9 och sen dess har jag tappat 5.5 kg :D
Känns helt underbart eftersom jag inte tappat mina gravidkilon sen jag fick min sista älskade lilla flicka <3
Jag vill ner till det jag vägde innan jag blev gravid med henne och då har jag ca 10-12 kg kvar att gå ner...jag kommer inte klara det tills vi ska väga oss igen tror jag inte men jag SKA ner dit! Det har jag bestämt mig för och jag vill komma ner dit innan nästa sommar då jag vill åka utomlands och kunna visa mig i bikini :p
Så det är mitt mål!

Sambon och jag kör lite LCHF. Vi håller oss borta från kolhydrater och äter naturliga fetter. 
Sambon har med gått ner en 3-4 kg så är rikigt stolt över honom :)

Vi letar hus att hyra...vi bor alldeles för trångt och jag vantrivs så in i norden och har gjort ända sen jag flyttade hit så jag MÅSTE hitta nåt annat snarast!
Så nån som läser detta och bor i Östergötland...hör gärna av er! ;) Helst ej Norrköping men mot Mjölbyhållet är helt ok! :p

Nu har jag fått skriva av mig och gjort en nytt inlägg ÄNTLIGEN! Så nu ska jag återgå till mitt! 

Ta hand om er!