Igår skrev en vän till mig på facebookchatten och frågade om jag hört nåt från sjukhuset.

Vi var båda på samma möte den 15:e november i år och hon hade blivit kontaktad av vårdlotsen för 4 veckor sedan vilket jag tyckte var ganska underligt eftersom hon inte alls är ens i närheten av min storlek...

Jag är självklart glad för hennes skull men samtidigt himla avis...hon tyckte att jag skulle ringa sjukhuset och se vad som händer just nu...hur de ligger till och vad som händer med mig...

Jag lydde hennes råd och ringde sjukhuset i morse när jag vaknade...de ringde upp 13:20 och jag ställde frågor till dom...

Fick prata med en jättetrevlig människa som förklarade för mig vad som var på G och hon sa att hon preliminärbokar mig för ett möte till 8-grupp den 2:e mars...men det var inte fastställt än om det blir den 2:e mars men hon skulle skicka ut papper om det när allt var bestämt och klart :)

Sen sa hon oxå med tanke på att jag är så pass ung så är det bra om de får in mig på op omgående vilket även det känns himla bra! :)

Så på henne lät det som att jag kommer få en op iaf...däremot sa hon att hon inte visste om de kunde göra en titthålsoperation på mig då jag har väldigt högt BMI.

Hon tyckte även att jag ska ringa vårdlotsen när de öppnar igen efter nyår och fråga om de kan vara villiga att ta in mig i deras grupp och skicka mig till Skåne till specialistkliniken som finns där och få min op där istället för att få den snabbare vilket jag tycker skulle vara underbart!

Trots att det är en lång bit hemifrån så skulle det vara underbart att åka dit och få min op...

Jag bara LÄNGTAR!!!

Kändes så himla bra efter samtalet med läkaren och jag kände lycka efter det samtalet...

Ringde upp min syster och berättade om vad de sagt...hon blev med jätteglad för min skull :)

Jag tänker väldigt mycket på operationen nu för tiden och tänker vad som händer OM jag inte kommer överleva (det finns ju alltid en risk med operationer, även om den är väldigt liten så finns den där) vad händer med mina katter OM jag inte överlever?

Idag sa jag till min lillasyster att jag vill att hon ska ta min ena kisse OM det är så att jag inte kommer hem och så vill jag helst att mamma ska ha mina andra två...

Så min lillasyster har lovat att ta hand om min lilla pojke om det är så att det händer mig nåt så det känns tryggt...bara mamma kvar nu...skulle kännas mycket tryggare om man vet att missarna har det bra i vilket fall som helst...

Tanken att lämna mina små älsklingar skrämmer mig så fruktansvärt. Jag har ju inga barn så mina katter är mitt ALLT! De är mina barn och jag älskar dom mer än nånting annat på denna jord.

Nu under december månad har man ätit MASSOR skit som man inte ska göra vilket jag mår himla dåligt över...jag har inte ens vågat ställa mig på vågen nu på ett bra tag :(

Men från och med 1:a januari så är det slut med ALLT skit!

Då ska jag leva på flytande i nån vecka eller 2 sen ska jag lägga upp kosten på olika sätt för att gå ner så mycket som möjligt i vikt.

Jag vill verkligen inte ha en öppen operation!

Jag vill inte ha ett stort fult ärr över hela magen efteråt...jag vill ha en titthålsoperation...

Så det är ju bara kämpa på och hoppas att man klarar det :)