Igår skrev en vän till mig på facebookchatten och frågade om jag hört nåt från sjukhuset.

Vi var båda på samma möte den 15:e november i år och hon hade blivit kontaktad av vårdlotsen för 4 veckor sedan vilket jag tyckte var ganska underligt eftersom hon inte alls är ens i närheten av min storlek...

Jag är självklart glad för hennes skull men samtidigt himla avis...hon tyckte att jag skulle ringa sjukhuset och se vad som händer just nu...hur de ligger till och vad som händer med mig...

Jag lydde hennes råd och ringde sjukhuset i morse när jag vaknade...de ringde upp 13:20 och jag ställde frågor till dom...

Fick prata med en jättetrevlig människa som förklarade för mig vad som var på G och hon sa att hon preliminärbokar mig för ett möte till 8-grupp den 2:e mars...men det var inte fastställt än om det blir den 2:e mars men hon skulle skicka ut papper om det när allt var bestämt och klart :)

Sen sa hon oxå med tanke på att jag är så pass ung så är det bra om de får in mig på op omgående vilket även det känns himla bra! :)

Så på henne lät det som att jag kommer få en op iaf...däremot sa hon att hon inte visste om de kunde göra en titthålsoperation på mig då jag har väldigt högt BMI.

Hon tyckte även att jag ska ringa vårdlotsen när de öppnar igen efter nyår och fråga om de kan vara villiga att ta in mig i deras grupp och skicka mig till Skåne till specialistkliniken som finns där och få min op där istället för att få den snabbare vilket jag tycker skulle vara underbart!

Trots att det är en lång bit hemifrån så skulle det vara underbart att åka dit och få min op...

Jag bara LÄNGTAR!!!

Kändes så himla bra efter samtalet med läkaren och jag kände lycka efter det samtalet...

Ringde upp min syster och berättade om vad de sagt...hon blev med jätteglad för min skull :)

Jag tänker väldigt mycket på operationen nu för tiden och tänker vad som händer OM jag inte kommer överleva (det finns ju alltid en risk med operationer, även om den är väldigt liten så finns den där) vad händer med mina katter OM jag inte överlever?

Idag sa jag till min lillasyster att jag vill att hon ska ta min ena kisse OM det är så att jag inte kommer hem och så vill jag helst att mamma ska ha mina andra två...

Så min lillasyster har lovat att ta hand om min lilla pojke om det är så att det händer mig nåt så det känns tryggt...bara mamma kvar nu...skulle kännas mycket tryggare om man vet att missarna har det bra i vilket fall som helst...

Tanken att lämna mina små älsklingar skrämmer mig så fruktansvärt. Jag har ju inga barn så mina katter är mitt ALLT! De är mina barn och jag älskar dom mer än nånting annat på denna jord.

Nu under december månad har man ätit MASSOR skit som man inte ska göra vilket jag mår himla dåligt över...jag har inte ens vågat ställa mig på vågen nu på ett bra tag :(

Men från och med 1:a januari så är det slut med ALLT skit!

Då ska jag leva på flytande i nån vecka eller 2 sen ska jag lägga upp kosten på olika sätt för att gå ner så mycket som möjligt i vikt.

Jag vill verkligen inte ha en öppen operation!

Jag vill inte ha ett stort fult ärr över hela magen efteråt...jag vill ha en titthålsoperation...

Så det är ju bara kämpa på och hoppas att man klarar det :)

Idag ringde jag till vårdlotsen för att kolla med dom om de kunde "ta in mig" i deras lots.

Pratade ju med sjukhuset i början av året och de sa att vårdlotsen öppnar den 10/1 och att jag skulle ringa direkt till dom och prata med dom. Eftersom jag vill göra en op så fort som möjligt så ringde jag upp dom och kollade upp lite med dom.

De sa att det inte är de som väljer ut sina patienter utan att det är sjukhuset som skickar patienter till dom som dom sen får välja ur...

Hon kollade i sitt register men jag fanns inte ens med...

Jag sa även att sjukhuset sagt till mig att vårdlotsen kanske inte tar in mig pga mitt höga BMI men henne jag pratade med idag sa att det inte alls beror på det och att det inte spelar nån roll vad jag har för BMI de kan ta in vem som helst i sin lots...

Hon skulle kolla upp varför jag inte fanns med i deras register och återkomma till mig när hon hade mer info.

Jag fanns med i sjukhusets register men inte i vårdlotsens sa hon...

Så nu är det bara att vänta på att de kontaktar mig vilket de skulle göra denna vecka nån gång :)

Det är ju tur att de jag haft kontakt med hittills är väldigt trevliga :)

I morron ska jag börja träna lite grann...får se hur jag klarar det men ser fram emot det himla mycket så bara hoppas att det ska gå bra så jag kan fortsätta :)

Ha de bra!

Igår ringde jag ju vårdlotsen och kollade varför de inte vill ta in mig men jag fanns inte ens med i deras register men saken skulle kollas upp och de skulle höra av sig till mig denna vecka.

Idag ringde de..!

De tar in mig! :D

Jag är så otroligt glad samtidigt som jag är så jävla rädd!

Eftersom det är vårdlotsen som jag kommer få hjälp av så får jag åka iväg på annan ort för att göra op.

Jag får åka till Skåne.

Inom 3 månader får jag en kallelse då jag ska dit på ett besök och få reda på allt jag måste veta inför op:n

Sen tar det ytterligare MAX 3 månader tills jag får en tid för op.

Hon sa att jag blir klar innan sommaren.

Just detta "klar innan sommaren" skrämmer mig...

Jag har alltid haft en tanke: "Jag kommer aldrig få uppleva min 30års-dag"

Jag fyller 30 i maj i år och hon säger att jag är klar INNAN sommaren...så det kan ju vara så att jag får den innan min födelsedag eller precis efter...

Tänk om nåt går fel..?
Tänk om jag inte kommer att överleva?

Tänk om jag inte får komma hem igen?

Tanken att inte få träffa mina katter, familj, syskonbarn, vänner och alla som jag älskar igen är en mycket skrämmande tanke...

Tänker mycket på det men ändå så tror jag ju att det kommer gå bra...men tänk om..?

Men så ligger det till nu iaf :)

Varit i simhallen idag och badat!
Åh så skönt det var! Det ska jag göra MYCKET mer har jag bestämt mig för :p

Ha de bra alla där ute!

Ojojoj! Helt slut! Men såååå skönt!

Har varit med min syster och simmat...första träningspasset för mig på jag vet inte hur många år haha!

De 2 första längderna var hur jobbiga som helst!
Men sen blev det lättare och det flöt på rätt bra :)

Efter 10 längder dunkade hjärtat rätt snabbt men ändå kändes det himla bra trots att vi då bara simmat 250 m...vi sa att vi tar 10 till får vi se...efter det kändes såå lätt att simma så tog 10 till på direkten...
Min syster fick då tyvärr ett blodsockerfall och blev jättedålig men sa att jag kunde fortsätta och hon sätter sig på en bänk så länge...
Jag simmade 10 längder till och därefter gick jag upp...kände att jag gärna hade fortsatt lite till men syster var tvungen att äta så var lika bra att gå upp...

Gick och handlade en macka och en juice till henne och sen satte vi oss en sväng i bastun innan vi gick och duschade och åkte hem.

Så mitt första träningspass idag då och jag simmade 1 km...måste säga att jag är rätt nöjd med min insats :)

1 km är kanske ingenting för vissa av er men för mig är det massor!

Antar att jag kommer ha en jäkla träningsvärk i morron dock haha!

I fredags när jag gick på stan ringde min mobil, jag brukar inte svara på nummer jag inte känner igen men har börjat försöka göra det nu när det är mycket med sjukhus och så som kan ringa.

Det var dietisten från vårdcentralen som ringde.
Pratade med henne i somras om att börja på som ett "kostprogram" men så efter sommaren fick jag brev om att det inte blev nåt sånt program...

Så ringde hon nu och sa att hon hade en lucka om jag ville komma och prata lite om kost och så.

Jag funderade lite och sa det att jag har ju kommit igång med allt det här med sjukhusen nu så vet inte om jag behöver egentligen men samtidigt kände jag att jag förlorar ju ingenting på att gå och prata med henne...jag tjänar ju faktiskt bara på det.

Så jag bokade in ett möte med henne och ska dit den 2:e februari.

Dagens träning fick bli en promenad...

I morron ska jag simma igen! :)

En vän ska med och jag hoppas att hon kommer vilja fortsätta följa med mig så jag slipper simma ensam!

På fredag ska jag väga mig igen...får se om det hänt nåt på vågen då...

Ha de bra tills nästa gång!