Många gånger när man läser bloggar där folk skriver om deras liv vill de ofta att folk ska tro att ens liv är så himla mycket bättre än vad det kanske är...
Hur jobbigt det än är så skriver de nåt liknande med "åh vad jag är lycklig!".

Jag ska nu vara ärlig och säga att jag har haft motgångar nu ett tag. Igår mådde jag SKIT och låg i sängen och grubblade och ältade saker från förr...jag grät och mådde inte alls bra, sen somnade jag! Men NEJ det var inte jag och gubben som grälat utan detta handlade om något helt annat!
Man får må dåligt ibland! Det gör man! Inget att skämmas över!

Idag har jag varit lite osams med ett av barnen här hemma kan jag oxå vara ärlig och berätta! Men nu är det bra igen!
Förra veckan hade jag städvecka och jag är så glad över att lägenheten fortfarande ser bra ut :)
Jag tog precis en runda runt hela lägenheten med snabeldraken.
Riktigt stolt över att alla barnens rum fortfarande är jättefina! Fick säga åt tjejerna att plocka iordning sitt rum igår innan de skulle lägga sig men det gick snabbt så nu är det lika fint som när de kom hem i fredags :)

Idag skulle jag börjat med källaren men var sååå trött så sov en bra stund med Älsklingen medan ändå Leon oxå sov :p

Sen måste jag få skryta med min matlagning med...
Det är lika roligt varje gång när man hör barnens jubel när jag lagar mat: "JAAAA! Det här är min favoriträtt!" säger de varenda gång, vad jag än lagar...
Idag fick de potatis, köttbullar och gräddsås...barnen ÄLSKAR mina hemmagjorda köttbullar! :p
Det roliga är att jag har ju ingen aning om själv om de är goda, jag är ju vegetarian så jag har ingen aning om vad jag bjuder familjen på för mat :p
Men den enda slutsatsen man kan dra när man ser dom äta är att det måste vara gott!
Älsklingen har alltid sagt hur god mat jag gör...och varenda gång säger han "Det här är det godaste jag någonsin ätit!" och när jag säger att han säger så jämt så svarar han "men det här slår allt!" och så säger han med varje gång haha! Så jag vet inte hur det där går ihop riktigt hehe men kul att de gillar min mat iaf ;)
Leon mosar i sig han med! Han ÄLSKAR sin mammas mat ;p

Kanske är det så att hemligheten är: Min matlagning är gjord av KÄRLEK! ;)

Det första jag kan ta upp i detta inlägg är om min underbara lilla pojke som är ca 7½ månad och som börjat stå upp :p
Han står mestadels när han är i sin gåstol och när man ska sätta honom i matstolen sätter han ner fötterna och man får verkligen kämpa för att få honom att sätta sig ner :p
Jag är såå stolt över min stora pojke <3

Idag har jag dammsugit lägenheten och satt upp gardiner i köket, vårt sovrum och i Fabians rum...jag har inte orkat bry mig sen jag tog ner julgardinerna, jag sitter och kollar i fönstrena varenda dag och tänker att jag MÅSTE sätta upp gardiner men längre än så har jag inte kommit...men så idag kände jag bara NAE! Nu jäklar ska de upp!
Så nu har man gardiner igen :p

Jag har funderat lite över hur i helsike man ska få en av barnen att börja ta lite ansvar över vissa saker...
Jag menar säger jag åt detta barn att hänga upp sin blöta handduk så hamnar den i tvättkorgen bland massa kläder -gillas INTE då det luktar F*N om handduken och kläderna sen och risken finns att skiten möglar!
Detta barn slänger saker omkring sig var h*n än är! Lägger fram och sen går utan att lägga tillbaks det.
Jag sa till h*n förut när h*n kom in med blöta skor att ställa dom vid ett element så de torkar, ytterdörren stängs, ungen borta, skorna står kvar i hallen...
H*n letar fram ett bälte vilket gör att h*n slänger fram flera bälten i hallen innan h*n hittar det h*n ska ha, jag sa att de andra bältena ska hängas tillbaka, sen när ungen är klar kollar jag och bältena ligger kvar...
JAG BLIR TOKIG!!!
Vad gör man???
Hur ska jag få detta barn att ta mer ansvar??? De andra två är inte såhär! Visst att de kan lägga saker lite här och var men de lyssnar om man säger att det ska in på deras rum, eller om man ber dom hänga upp kläder eller ställa upp skor på skohyllan...de klarar sånt! Men den 3:e måste man verkligen tjata på och helst bli lite arg på med för att den ska förstå vad man säger :s
Skulle önska att man bara behövde be snällt EN GÅNG och alla lyssnar! :/

Sen är det ju då det här med vikten som jag inte pratar om allt för ofta längre...
Jag mådde lite dåligt då jag såg i spegelt att jisses så TJOCK jag blivit efter jul och nyår :s
Jag har inte vågat väga mig för var säker på att jag skulle gått upp MASSOR!
Men så igår tog jag mod till mig och ställde mig på vågen...VAD FAN! Inte ett skit har hänt!
Väger fortfarande lika mycket som innan jul :s
Har inte gått upp iaf! WOHOOOO! :D

Nehe...om man skulle ta och fortsätta lite här hemma...nu har jag svamlat lite och skrivit av mig lite :p
Nu fortsätter vi!
Kram på er! 

Lördag idag!
Men det är inte vilken lördag som helst...idag fyller nämligen min systerson Rasmus hela 10 år! Jisses vad tiden går...
DU börjar bli gammal Emelie ;)

Jag känner mig lite nere idag då jag har sett fram emot den här dagen, jag, gubben, Leon och Fabian skulle åkt och firat Rasmus på ett speciellt sätt men vi blev tvugna att ställa in pga skitväder och dålig ekonomi :(
Men pratat med Rasmus i telefon och sa det att vi kommer så fort vi får möjlighet och han är så jäkla klok den pojken och har sån förståelse Han har alltid varit himla klok! (Vet inte vem han fått den egenskapen ifrån..?   )

Igår kändes allt så himla bra!
Jag fick bekräftelser från flera...som när barnen skulle gå till sin mamma, jag och Leon var kvar hemma och så kommer Fabian upp och säger "Mira vill säga dig nåt men vågar inte gå upp själv för trappen", jag går ut i trappuppgången och ser en trappa ner en liten Mira som ser väldigt nere ut och jag frågar vad hon ville "jag vill vara med dig Sussie" får jag till svar, ååh det kändes i hjärtat...jag gick ner och satte mig i trappan, gav henne en stor kram och sa "men vi ses ju på söndag igen" och efter att jag pratat lite med henne så blev det lite bättre och hon gick ner till sin pappa som stod utanför med Teddy.

Sen på kvällen får man sms från sin syster om att en viss person sitter och skriver ut ren SKITSNACK om mig på Facebook. 
Behöver inte gå in nåt vidare på det men jag kan säga att när Emelie blir SÅÅÅ arg som hon blev då och till och med min storasyster som alltid är neutral i alla lägen tar bort en på facebook och till och med BLOCKAR personen DÅ är det allvarligt!
Men jag känner ändå en form av bekräftelse...min familj ställer ALLTID upp och man kände deras kärlek genom att de ställde upp så på mig <3

Så gårdagen kändes jättebra måste jag säga! :D

Får se vad dagen har att bjuda på då...jag funderade på om man kanske skulle ta en sväng ner till Cloetta och köpa nåt litet godis :p men jag vet inte...vädret är ju som sagt inte det roligaste :(

Min ständiga stress jag alltid känner har jag märkt blir värre när jag blir riktigt upprörd. 
Det hugger till i magen om jag blir riktigt arg och det håller i sig ett tag...det gör skitont!
Så jag MÅSTE försöka att sluta stressa vilket inte är så lätt! 
När man är uppfostrad till att man ska passa tider och såna saker så blir man himla stressad när man säger åt andra att "nu är det bråttom" och det bara går ännu långsammare...då kan man inte bli annat än STRESSAD!

Men nu ska jag passa på att göra nåt medan min lilla pojke sover :p
Ta hand om varandra!

Ja det kan man ju lugnt säga!
Stressar varje dag, hela dagarna -HELA TIDEN!
Jag har stressat så mycket att jag till och med känner av det i mage och bröst...INTE BRA!
24 timmar/dygn räcker inte för mig...jag behöver fler timmar för att hinna med allt jag ska/vill göra...hur jag nu ska få det att gå ihop..? Om nån har bra förslag på detta så tar jag tacksamt emot det! ;)

Jag har bakat julgodis, som oxå ätits upp :s så måste baka nytt! Men sagt att jag inte gör det förrän i helgen för annars tar det slut igen innan julafton...
Jag har bakat julbröd som oxå det tog slut nu till frukost så det ska jag baka nytt idag.
Jag har MASSOR med julklappar kvar att köpa :s och jag har ingen aning om VAD jag ska köpa till dessa :s

På fredag ska vi åka in till stan och träffa min syster och shoppa det sista :)
Då tänkte jag att vi får dela upp oss lite, Älsklingen får ta barnen (även FannyBanny, syrrans unge) och gå iväg med så de inte ser vad vi köper till dom :)
Ska även försöka hinna med att storhandla då allt till julbordet och vad jag ska ha med mig på juldagen då vi firar med min familj :)
Åh vad jag ser fram emot julen nu...hoppas det blir så lyckat som filmen jag har i mitt huvud :p

Lite stress över att ett paket jag väntar på inte ska hinna komma heller...men det står på nätet att det är på väg men så såg jag idag att det kan vara lite försenat och då känner jag genast av lite stress :s

Jag har den senaste tiden haft en jejkla huvudvärk med...varenda dag! SKITJOBBIGT!
Men tror det beror på stressen jag har hela tiden. Jag sa igår till gubben att jag snart får söka för det men jag avvaktar tills julen är över för jag tror som sagt att det kan bli bättre då...bara allt lugnar ner sig.

Jag är ju en person som lätt blir stressad, och jag har JÄTTESVÅRT att ta det lugnt! 
Trots att jag har världens huvudvärk så kämpar jag på. Jag har lixom inte tid att sitta och inget göra.
Folk säger åt mig att jag inte behöver göra allt NU utan vissa saker kan faktiskt vänta. Jag har himla svårt att ta in det men jag tror jag börjar lite smått nu iaf :)
En sak som jag har haft himla problem med i alla år är det här med att jag alltid ska vara tillgänglig för allt och alla!
Jag har ALLTID haft ljud på mobilen, alltid svarat när folk ringer och alltid svarat snabbt på sms. Folk har sagt åt mig att jag behöver inte alltid vara tillgänglig, att det inte gör nåt att ha mobilen på ljudlöst nattetid och ibland även dagtid. Folk kan vänta!
Jag har haft JÄTTESVÅRT att stänga av mobilen på ljudlöst. Men NU har jag börjat ha det...och vet nu vad..? DET ÄR SÅÅÅÅÅ SKÖNT!!! :D
Att inte höra mobilen plinga hela tiden och man hela tiden ska springa och kolla den utan att man kan kolla den ibland och se "Oj jag har fått sms" eller "oh mamma har ringt!" och kunna ringa tillbaka när man har tid.
Så en bit åt rätt håll har jag ju iaf kommit ;)

Igår var min älskade Linda här med hennes Niklas och två av hans barn och så lilla Enzo <3
Sen hon flyttade till Mjölby och jag fick barn träffas man inte lika ofta :( men vi har kontakt flera gånger i veckan på mobilen iaf och vi ses när vi har tid och det kunde ju vara mer sällan oxå så är glad för att det blir så pass ofta som det blir även att det var mycket mycket mer förr...

Leon då: Jo han växer och har blivit en STOR pojke <3
Han är fortfarande lika snäll och glad :D
Han kan sitta, ramlar ibland visserligen så man får ju ha lite uppsikt och ha kuddar runt honom, men sitter jättebra gör han iaf :D
Han håller på att få 2 tänder...de syns genom tandköttet och det har blivit 2 bullar nu så nu ska de bara tränga igenom tandköttet så har han två tänder :p
Han är en riktig liten busunge och ska busa så mycket han kan hela tiden :D

I torsdags hade tjejerna Lucia på dagis och skola och då fick även Leon vara tomte och jag lovar -han är VÄRLDENS SÖTASTE Nisse <3

Se själva!
På de två första bilderna är det ju då världens stoltaste mamma med hennes söta Nisse och på tredje bilden är det en trött Nisse i sin vagn <3

Tog även ett fint julkort på hans tomtesystrar och lilla Nisse :)

Sen kan jag säga att med såna djurvänner som hans föräldrar är så vore det konstigt om inte Leon med skulle gilla djur...och djuren ÄLSKAR Leon <3
Jag är såååå glad att alla mina katter tycker så bra om Leon (med tanke på att de inte är så förtjusta i barn annars), de myser med honom och sover hos honom jämt! De skulle aldrig skada honom och Leon blir såååå glad när katterna kommer och myser med honom. Och trots att han drar dom i pälsen eller i svansen så gör de INGET mot honom <3 
Mina UNDERBARA älsklingar! <3

Nu ska jag ta tag i dagen...baka, städa, fixa och dona...ringa samtal...hmm...kanske bäst att ta tag i dagen, just nu är huvet rätt lugnt med så bäst att passa på innan det börjar igen :s

Och hinner jag inte skriva mer innan jul så önskar jag er en riktigt God Jul!
Hoppas nu får en underbar julhelg med massor av klappar och god mat och godis :p
Många kramar till er! 

...är inte alltid det lättaste!

Jag planerar ALLT! Varenda dag har jag planerat i förväg...jag vet precis vad som ska göras och har jag planerat att göra en viss sak och det ändras så kan hela min dag vara förstörd!
Det blir typ kaos i mitt huvud...jag klarar inte av när ANDRA ändrar mina planer!

Igår sa jag och gubben att vi skulle ha en röjardag här hemma...vi skulle fixa iordning på möbler som står på fel platser och vi skulle storstäda, handla osv...
Vi är "barnlediga" (förutom vår gemensamma son) hela veckan men gubbens son skulle komma hem idag och det fick jag reda på för ett par dagar sen så det var med i min planering...men sen att vi fick hem en av hans döttrar med var INTE med i min planering och den förändringen kom PLÖTSLIGT och det klarar jag INTE av!
Mina planeringar gick i kras och jag blev som jag alltid blir när det blir ändringar i mina planer...stängde in mig med min son och skiter i ALLT!
Blev ingen städning idag, ingen röjning...möblerna står kvar på fel platser och jag har mått SKIT!
Det har INGET med barnen att göra egentligen utan att andra ändrar mina planer som redan var bestämda...det funkar inte för mig!

Det gick så pass långt att jag tog med mig min son och åkte hem till min syster för jag inte orkade med att vara kvar!
Ja kalla det att jag har problem, det tycker jag med! Det är skitjobbigt att ha det såhär!
Jag vet inte hur många gånger jag och min lillasyster blivit (jävligt) osams för att vi haft planer och sen ändras de...jag blir arg, ledsen, förbannad och det slutar med att jag sitter och inte gör nånting och bara mår SKIT!
Det är hemskt!

Nu är klockan lite drygt 23:30 och jag har fortfarande inte kommit tillbaka helt...jag är inte ett dugg social, pratar knappt, de enda jag typ pratar och umgås med är sonen och djuren...

Med detta inlägg kan jag ju förvänta mig en hel del kommentarer om att jag är knäpp på olika sätt men jag kände bara att jag var tvungen att skriva av mig...
Det är himla jobbigt att ingen riktigt förstår hur det är att ha det såhär heller...gubben VET att jag funkar såhär men ändå så blir det onödiga diskussioner kring allt när det väl inträffar och det gör att jag mår ännu sämre och blir ännu surare :(
Får hoppas att jag kommit tillbaka i morron...inte ens vågat planera morrondagen än...jag vet vad jag VILL göra men när gubben säger att vi gör si eller så i morron blir jag oxå bara arg och säger att jag inte kan planera morrondagen eftersom jag inte vet alls hur det blir än med tanke på hur det blev idag...

Planera planera planaera...det är typ det enda jag gör känns det som...men det är omedvetet som jag planerar...
Medan jag fixar disken planerar jag vad jag ska göra i morron eller nästa vecka...så jag planerar hela hela tiden medan jag gör andra saker...
Ibland är det jättebra, ibland inte lika bra då jag ofta blir stressad av det med...jag stressar alldeles för mycket!
Jag känner att jag har tagit på mig lite för mycket ansvar själv...jag gör typ ALLT här hemma...lagar mat, städar, tar hand om barnen, ser till att de är hela och rena...
Säger gubben nåt om att "Vi skulle behöva tvätta" (tex) då svarar jag "Jag har inte hunnit med det men jag ska ta det med!"...och då har han inte påstått det utan bara påpekat att vi skulle behöva...men jag tar på mig det!
Jag känner att det är JAG som SKA göra det och gör inte jag det så gör ingen det...jag är en som ska ha kontroll på ALLT!
Jag vet inte om jag är rädd att tappa kontrollen men jag vill att saker och ting ska skötas på MITT sätt!

Nu ska jag sluta skriva!
Nu har jag iaf fått skriva av mig lite...vill ni störa er på mig så gört! Som sagt så ville jag bara skriva av mig!

Det är sommarlov för barnen och det kan ju vara lite därför jag inte haft tid att blogga nåt på så länge...
Leon tar ju upp en hel del av min tid med förståss. När han sover får man ju passa på att städa och fixa med saker man inte kan göra med honom i famnen...
Han är fortfarande väldigt beroende av närheten och jag försöker ge honom så mycket närhet jag bara kan men det blir mycket när man har 4 ungar till att ta hand om...den största klarar sig ju själv för det mesta men de andra kräver uppmärksamhet så ibland blir det mycket för mig hehe.

Har varit iväg lite över midsommar och så...när vi kom hem var vi hemma i ett par dagar och så när vi fick hem barnen åkte vi till Kalmar och var borta i 4 dagar :)
Var på Ölands djurpark, i trollskogen och så kollade vi in raukerna...SÅÅÅ fint det var vid raukerna kan jag säga!
Tog massor kort på utsikten!
Och så blev det några kort på mig och Leon :)

Nu är man hemma igen till verkligheten och jag tycker INTE om det!
Jag trivs inte här :( trivs så himla bra hemma hos min mamma i Kalmar och mår såå dåligt varenda gång man ska åka hem därifrån...man känner sig så fri på nåt sätt där nere...känner mig så instängd här hemma :(
Jag vill så gärna flytta! Jag MÅSTE ha större för att trivas! Jag måste ha utrymme vilket jag inte har här...
Det känns som att det enda jag gör om dagarna är att städa och plocka efter andra...jag plockar de andra stökar ner..."Sussie städar" tänker de...det stör mig!
Tänk vad enkelt det vore om ALLA kunde hjälpas åt och plocka undan efter sig själva...vad lätt det skulle vara att hålla iordning då...

Jag har tänkt fixa iordning tjejernas rum nu när de skulle vara hos sin mamma en vecka...köpa nya möbler och piffa...men nu är det inte säker att hon ska ha dom denna vecka så då kan jag ju inte...måste ha plats i bilen för att åka och handla och kan inte göra det med 5 ungar i bilen :s
Men får la se...jag hade sett fram emot att fixa deras rum iaf...fått se deras min när de kom hem från deras mamma och de fick se sitt nya fina rum...får se när/om det blir...

Idag känns det inget bra :( Känner mig nere och ledsen...kanske ni redan märkt på sättet jag skrivit..?
Leon är den som får mig att hålla mig uppe idag...man har ju såna dagar ibland...
Pratat lite med min Linda idag som fick mig att känna mig lite gladare för stunden...men nu känner jag mig nere igen :(

För att gnälla ytterligare lite till så vill jag gnälla över min rygg som snart tar kål på mig...jag har sååå ont!
Känns som att den ska gå av snart :(
Men starka Sussie ska klara av det med! Sussie varken får eller har tid att vara svag...bara KÄMPA PÅ!

Hoppas ni har en trevlig sommar alla läsare!
Kram på er!

Jaha...dax för en liten uppdatering igen då kanske...

I tisdags var jag med min syster på stan och var med henne när hon fixade sina naglar...beställt en tid jag med :p
Sen lunchade vi på stan och kollade i lite affärer innan man åkte hem igen...när jag kom hem började jag känna av en smärta i min mage...men jag tänkte att det går ju säkert över!

På onsdagen hade jag fortfarande ont...ringde min barnmorska för att se om mina smärtor hade med graviditeten att göra och om det är farligt för bebisen...när jag beskrev mina smärtor sa hon att antingen kan det vara magkatarr eller så är det början på maginfluensa...
Vilade efter mitt samtal med henne och sen helt plötsligt börjar jag "kräkas"...eller vad man ska kalla det...hulka iaf...kan ju inte kräkas efter min Gastric bypass operation :(
Drog slutsatsen att jag åkt på maginfluensa...men jag kräktes bara 2 ggr...men det är mycket för att vara jag nu för tiden, i vanliga fall är det ju bara för mig att vänta ut illamåendet och så går det över efter ett tag...så illa som jag mått under de första månaderna av graviditeten men inte kräkts en enda gång fast jag gärna velat bara för att må bättre...men det går INTE! Det är bara att vänta ut det!

Onsdagen hade jag med ont...jag fösökte följa med och hämta barnen på dagis och typ gå till affären men jag fick SÅÅÅ ont! Och jag har fått lägga mig och vila så fort jag kommer in...

Torsdagen var ok! Då hade vi möte här hemma med socialen om att bli stödfamilj för min Älsklings bonusson eller hur man ska säga...alltså hans ex son som bor med oss här och han vill vara hos oss! Så nu har vi haft möte om det...får se om/när han får bo med oss! :)

Fredagen fick jag ont igen! Under hela den här tiden har jag inte kunnat ligga på rygg eller på vänster sida när jag sover utan BARA på höger sida och i fosterställning för att inte tjuta av smärta! Vilket jag gjort MÅNGA gånger ändå under veckan :(

Lördagen var likadan...trots detta gick vi över på kvällen till ett par vänner till oss...så länge jag sitter har det gått rätt ok ändå...det är när jag rätar ut magen som jag har som ondast!

Söndagen trodde jag att min rygg skulle gå av!
Bad Älsklingen att massera mig...när han skulle sätta sig bakom mig och skulle lägga sina ben om mig och råkade "sparka" mig lite lätt på vänster sida (inte alls hårt) men jag skrek till! Fasen vad ont det gjorde!
Då tjöt jag av smärta och sa att nånting är fel! Jag var orolig för min bebis och dens hälsa så jag bestämde mig för att ringa 1177,
Eftersom jag opererat både magsäcken, gallblåsan och är gravid så sa de att jag måste IN!
Var bara att ringa min KÄRA Linda och se om hon ville ta vår lilla Teddy så vi kunde åka in...hon körde upp oss med...underbara Linda! <3

Men vilken tid det tog på akuten!
På första undersökningen sa de att de vill kolla mina tarmar...jag sa att jag vill kolla min bebis så den mår bra och då sa de att den är nr 2 just nu men att de ska kolla den med...
Jag sa att bara den mår bra så är jag nöjd!
Vi fick sitta och vänta igen...en bra stund!
Gubben blev tvungen att lämna mig kl 19 för att åka och ta barnen som var hos deras mor...så jag fick sitta ensam kvar och vänta...tog ett par timmar innan jag blev hämtad...då trodde jag det var kirurgen som skulle kolla på mina tarmar...men det var en gyn.undersökning jag skulle på då...
Fick träffa en JÄTTETREVLIG gynekolog som sa att hon skulle kolla min bebis :)
Hon gjorde ett snabbt ultraljud för att kolla så hjärtat slog...det första hon sa när hon såg mitt lilla underverk var att den rör sig för fullt...sen visade hon mig hjärtat (som jag naturligtvis inte kunde se trots att hon visade mig haha) men när hon kollade det sa hon att det slår jättefint och att bebisen har det HUR BRA SOM HELST! Då blev jag lugn och glad igen! :)
Sen kollade hon även livmodertappen så jag inte fått förtidiga värkar men allt var som det skulle! :)

Sen var det bara vänta igen...och vänta och vänta och vänta...

Läkaren kom sen vid 01:10 på natten...hon hade 2 unga tjejer med sig som var läkarstuderande...jättesöta och trevliga :)
De fick vara med och kolla mig och klämma och känna...
Läkaren passade även på att låta dom känna på bebisen och de tyckte det var jättehäftigt att känna :)

Sen sa läkaren att jag hade lite för högt levervärde och lite för många vita blodkroppar men att hon skulle kolla med gynekologen jag träffat tidigare för att se om det var normalt eftersom jag är gravid...
Sen ville hon även att jag skulle få fika innan jag åkte hem eftersom jag inte ätit sen frukosten...

Hon kom tillbaka efter en stund och sa att hon pratat med gyn och mina förhöjda värden var HELT NORMALT för att vara gravid så hon sa att jag får åka hem eftersom jag mådde bättre!
Men att jag måste komma tillbaka om jag får tillbaka kräkningar, feber eller de extrema smärtorna jag haft...
Och hon sa att det är tjocktarmen jag har ont i och en vanlig komplikation är ju just tarmvred! Men nu var tarmen som den skulle och den var mjuk och fin sa hon så därför lät hon mig åka hem!

Åkte sjuktaxi hem till min älskling som satt uppe och väntade på mig och hade kontakt med mig under hela kvällen för han var orolig för mig :)
Han är helt underbar ibland faktiskt måste jag säga ;)

Idag har jag fortfarande ont, men inte som jag har haft!
Jag känner av magen när jag ätit typ...eller ligger ner...då gör det ONT!
Men bebis mår bra och då mår jag med bra! :D
Jag kunde följa med till dagis idag och lämna barnen sen åkte jag hem till MIG och fick tillbaka min lilla Teddy och sen gick jag hem till mig och packade tills älsklingen kom dit efter sin kurs och vi åkte bussen hem för att ta hand om barnen igen.

Så skönt att må bra igen!
Som sagt har lite ont men jag kan äta och göra saker igen...det är bara ibland jag måste vila magen för den gör lite för ont för att jag ska orka fortsätta...men med lite vila så kan jag köra igen! :D

Så nu vet ni vad som hände på sjukan! :)
Tack mina underbara vänner för ert stöd igår!
Kram på er!